jenniferalmquist

Nu har jag redan kommit hem från sjukgymnasten. Världens skönaste, stor som ett berg (muskulös) riktigt biffiga armar och två stora tatueringar. Jag känner mig inspirerad. Han var hur gó som helst och vänlig, inget annat. Han sa precis det jag ville höra och nu mina vänner tar livet fart igen. Knät/benet kommer bli bra om jag följer hans råd och jag drömmer mig redan bort till Iksu. Som jag har längtat hela hösten efter att få träna på Iksu, träna med nya trevliga vänner, prova nya pass, träna med pojkvännen. Sedan föll alla drömmar ner i diket när jag föll på skidorna i Åre, tänker inte ens berätta hur ont det gjorde eller hur besviken jag var. 4 av 7 dagar fick jag sitta i stugan med smärta. Men nu, 2 månader senare. Nu är det färdigt. Denna vecka ska jag till Iksu, springa tills benen inte orkar, basta som belöning, gå de 100m hem och känna mig hur nöjd som helst. Behöver jag säga att jag längtar? jag längtar tills jag kan gå upp 7 på morgonen, väcka Sebbe och säga " Nu älskling går vi och tränar". Jag längtar !!

Nu blir det tvätt och städning för att fira...? Eller för att vi får trevligt sällskap ikväll av Emil som kommer och äter :)